Dikter

jonas bergqvist skriver:

Aldrig mer några beskymmer sorger besvär. aldrig mer nån ångest,baksmälla,misär
aldrig mer några frågor som kräver svar.
aldrig mer några dåliga dar.
för aldrig mer någonting mer
men vi som står kvar
som söker svar
saknar er …..

moster leena skriver:

Jag kan inte med ord beskriva min kärlek till dig. Jag älskar dig låter så lite, känslan är större än så.Att jag saknar dig låter också för lite,
Men jag säger att jag älskar dig fast känslan är större än så, tills jag finner ett ord som passar min kärlek till dig! jag säger att jag saknar dig tills jag finner ett ord för att du fattas mig! Jag älskar dig Juan! Jag saknar dig Juan!

R F skriver:

Juan!
Du lämnade jorden med en duns utan ett uns om vad du lämnat kvar i ett hav av frågor. Jag minns så väl sommareb. Jag minns ditt skratt, jag minns glimten i dina ögon.Jag minns så väl när du mig hjälpte bara genom att med mig prata.Du hade svar på mina frågor.
Jag vill egentligen sluta minnas för om jag inte minns kanske du finns och ler mot mig.Så kanske, Kanske du inte gjort så som du gjorde, du kanske hade vetat bättre.
O, du som vet hur det känns när broar till trygghet bränns. O, du som gör som du gör skicka tillbaka honom hit så inga minnen får en att gråta så hela ens tillvaro inte blir en gåta.
O, du som vet livet är en lek. en lek om liv o död en lek som förgör.
Livet är ett lån.
Snälla, jag vill ha dig här igen.

Ingvild Øvermo skriver:

Siste tåre renner ned, se på stedet der alt skjedde.
Stillheten går over oss, mens vi tenker på de to som hoppet sammen.

Venner lengter etter deres sjel, de var to lys som skinte ned. Nå er de sikkert i et bedere sted. Snart snart vil vi se dem igjen.

Himmelen går over oss, verden går forbi men vi vil aldri glemme de.
R.I.P

från a. till juan. skriver:

Stop all the clocks, cut off the telephone.
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum.
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead.
Scribbling in the sky the message; He is Dead.
Put crêpe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest.
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever, I was wrong.

The stars are not wanted now; put out every one,
Pack up the moon and dismantle the sun.
Pour away the ocean and sweep up the wood;
For nothing now can ever come to any good.

Petter Westerström skriver:

Jag tänkte på er idag. Jag ville krossa sparka röja ner all jävla skit i spinningrummet på fysiken trasha härja förstöra skrika. Jag tänkte på krig blod försötelse kaos… Jag vill tillbaks. Till er. Våren svider den svider hårt. Om vintern ligger vi i dvala frammåt våren skall vi upp och leva men ni finns inte !
varför blev ni kvar ? Kvar i vintern? I snön frusna kalla. Jag vill inte.
Kom tillbaka upp ! >VÄx upp som maskrosorna ur asfalten. Skrik med oss, vi rinner som snövatten ut för avneyn planerar oss i bälternspännarparken där flyter vi ut överallt. Där Rotar vi oss. Våren är här.. ahhhh!

Cicci... skriver:

Jag vet att livet är SVÅRT,
och ska jag vara ärlig har jag tagit detta välldigt HÅRT.
Nu kommer jag aldrig mer få se ER,
kommer aldrig mer få se när ni LER.
Vill se er le och SKRATTA,
jag kan fortfarande inte FATTA.
Inte fatta att ni inte är HÄR,
i mitt Hjärta ett stort sår jag BÄR.
Ni var så omtyckta båda TVÅ,
varför gjorde ni SÅ?,
men ni gjorde det stolt med kängor och nitar PÅ.
Ni tog ett stort KLIV,
ett så stort kliv att ni miste era LIV.
Hoppas från en BRO???…,
det kunde jag aldrig TRO.
Jag vet att ni inte vill att jag ska bryta ihop och SÖRJA,
men hur ska jag BÖRJA?.
Hur ska jag börja utan ER,
när ni inte finns MER?
Jag tänker på er JÄMT,
önskar att allt var ett enda stort sjukt SKÄMT.
Jag hoppas ni har det bra där ni ÄR,
det är bara så jävla synd att ni inte lever HÄR…

LOVE YOU…

TRASAN skriver:

JONAS FAVORIT-DIKT:

LASSE LITEN – MODELL 44

”På östfronten sägs en lettisk styrka med 14-15-åriga
Pojkar ha varit i blodig strid med ett ryskt förband,
Vars medlemmar var i samma ålder.”

Gud som haver barnen kär
Se till mig som liten är
Se till mig och mitt gevär
Herre i ditt rike.

Lillans tappra lekkamrat
Redan är en flink soldat
Kastar duktigt handgranat
Trycker i ett dike.

Lasse, Lasse litens lek
Slutade när Lasse skrek
Lasse han blev hastigt blek
Av ett skott i magen.

Lasse, Lasse, nå än sen?
Leken slutar, du med den
Årets stora barnavän
Flyger över hagen.

Anonym skriver:

den kvällen var deras sista.
tror t.o.m att det dom visste.
Den kvällen då dom förendades tillsammans.
Det var då jag förstod att Juan och Jonas måste vara lyckliga.
Dom hade ju trots allt en vän med sig in i det sista.
Dom dog tillsammans sida vid sida. Dom föll tillsammans hela livet ut..
Men vad vet jag hur dom mår idag. Och varför vill jag gärna veta men troligen aldrig ett svar kommer få.
Åren kommer gå livet kommer gå. Men Aldrig kommer jag glömma er två!

R.I.P
Jonas Och Juan

Johan Eriksson skriver:

TILLSAMMANS HAND I HAND

Tillsammans försvan dom båda hand i hand.
Tillsammans begav dom sig in i dödens land.

Från en bro kastade dom sig handlöst ut.
På några snabba sekunder var allt slut.

Dom lämnade oss utan att säga farväl.
Ingen vet riktigt varför men dom hade nog sina skäl.

Minnena av dom är allt vi har kvar.
Minnena av vad dom en gång var.

Jonas och Juan vila i frid.
Kanske ses vi i en annan tid.

Cornelia skriver:

_Juan försvann_
Juan.
Vem kunde ha grabbkväll som han?
Juan. Kunde sätta hjärtan i brand.
Var du än sökte du aldrig fann,
en vän som han.
Men Juan. Försvann.

Var längs vägen gick det snett?
Jag vet att livet inte är lätt.
Fattade du ett beslut du trodde var rätt?
Eller förlorade du på något sätt,
allt ditt forna vett?
Så Juan. Försvann.

Du lämnade efter dig mycket sorg,
från polarna i Götet, Trollhättan och Vänersborg.
Du var den sista vi kunde tro,
skulle sluta sitt liv vid en bro.
Var jag än går jag minns dig,
hoppas du från himlen ser mig.
Ser alla oss som älskade dig,
ser alla som inte glömmer dig.
Nu när ditt hjärta inte längre bankar,
bevaras du ändå, i våra tankar.

Juan
född juni -82 död januari -04
Älskad och saknad.

Lämna ett svar till Cicci... Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.